Att kunna hantera digitala verktyg och med hjälp av dem kunna navigera informationshavet anses idag vara av största vikt. Vi ska ständigt uppdatera oss på vad som händer och var det händer och gärna veta när det händer och vem som är med. Vi finns på facebook, twitter, instagram och pingpong. Vi har gmail, hotmail, facetime och skype. Som lärare har jag snabbt tagit till mig av den nya tekniken och de nya verktyg och metoder som erbjuds, och det är fantastiska verktyg som finns!
Lärare världen över är lika snabba på att dela med sig som vi är utsvultna på nya ideér. Jag kan helt ärligt säga att program som Jing, keynote och pages, hemsidor som Youtube, Google och BBC har i grunden påverkat och format min undervisning. Detta är något jag är mycket tacksam och stolt över men samtidigt anar jag en fara... Att vi ständigt är på jakt efter 'nästa grej', 'nästa app' och 'nästa verktyg'. Bättre och bättre, nyare och smartare.
Jag känner igen mig själv i att hellre leta efter nya program snarare än att verkligen lära mig att använda dem jag har. Det är lätt att fastna i stressen och uppdateringarnas limbo och att hela tiden befinna sig "mellan uppdateringar" istället för att vara i nuet. Detta hoppas jag kunna undvika genom att sätta upp längre tidsintervaller för att lära känna ett digitalt verktyg eller process innan jag tillåter mig att leta efter fler.
Som lärspridare känner jag ibland det som att kollegor ser mig som en bokstavlig vattenspridare som ska spotta ur mig bra ideér och tips på länkar och program som de kan använda i sin undervisning. Nu vrider jag om kranen och säger stop! Slut med ideésprutandet och mer tid för genomtänkta och beprövade tips.
Tips ett får bli: Jing! ett kanonverktyg att dokumentera och dela respons.
Ja, det finns ju en poäng i att hinna pröva ett verktyg ordentligt. Vore spännande att enas om ett verktyg några kollegor emellan och återkommande dela hur det används
SvaraRaderaSmart tanke! känns användbart och realistiskt.
Radera