Är det nya betygssystemet mer stressande? Två gymnasieelever i Jönköping har skrivit en insändare i Dagens Nyheter (DN 2012-10-15) där de beskriver sin oro och stress över det näst intill omöjliga i att nå betyg A. ”Vi tycker att det här är helt sjukt … Får man A i alla moment men C på ett kan man aldrig få ett A som slutbetyg … många … ger upp för att det känns så otroligt svårt … Andra … sätter så hög press på sig själva att de mår dåligt psykiskt.”
Eleverna speglar en skolvärld som tyvärr är en verklighet för alltför många. En värld som handlar om ett görande, att få gjort och där lärandet är dolt. Bedömningen av vad som är kvalitet finns hos någon annan. Eleven upplever att de blir ett objekt för bedömning där de aldrig får misslyckas om de ska kunna nå goda resultat. Just rädslan för att göra fel är det största hindret för elevens lärande. Den otrygghet tillsammans med de dolda lärandemål som dessa elever skildrar är största hindren för elevers lärande och utveckling. Hattie identifierar i Visible Learning for Teachers att trygghet och tydlighet är avgörande för elevers lärande.
Hur kan jag hävda att det eleverna beskriver grundar sig på otydlighet? De moment som eleverna refererar till och är rädda för är ju mycket tydligt framskrivna i de nya läroplanerna, i den del som benämns centralt innehåll. Det är riktigt att de nya läroplanerna skriver fram på ett mycket tydligare vis vad som ska göras. Men det är just här som oklarheten finns. Tyvärr är detta inte bara elevernas uppfattning. Många lärare riskerar att falla tillbaka i ett bedömarperspektiv som hör hemma i den gamla gröna lärarkalendern. Varje moment bedöms summativt och alla delresultaten blir grunden för betyget. I dessa klassrum är elevernas rädsla och stress befogad, i allra högsta grad. Skolarbete blir ett görande där kvaliteten i lärandet är dold för eleven. Hur öppet läraren än kommunicerar poäng eller betyg så förblir grunden dold för eleven. Detta är en missuppfattning av relationen mellan görande och lärande, mellan läroplanens olika delar: ämnets syfte, centralt innehåll, kunskapskrav.
Det centrala innehållet är anvisningar om vad vi ska göra men det som eleven ska lära finns i de förmågor som anges i ämnets syfte. Dessa förmågor kan nås med olika kvalitet vilket anges i kursens kunskapskrav. När vi är i olika moment så måste eleven hela tiden se vilka förmågor som det är meningen att eleven ska utveckla. Detta är elevens viktigaste rättighet i skolan: att se vad den förväntas kunna, kunna göra och kunna visa. Det är detta som är bedömning för lärande och synligt lärande. Att synliggöra lärandemålet så att eleven äger det, ser var den befinner sig och vet vad den nu ska fokusera på för att närma sig målet.
Stress kommer främst av att jag befinner mig i en situation som jag inte har kontroll över. Vi har sett i klassrum där bedömning för lärande varit framgångsrikt i Borås att elever blivit mycket mindre stressade och trygga. De äger sin kunskapsutveckling. De är trygga med att de ofta hamnar i situationer där de inte vet för de har strategier för att komma vidare och nå vetskap tillsammans. Med 1 – 1 datorer så hjälper det eleven att se sin kunskapsutveckling och att äga sitt lärande. Det borde vara en rättighet för alla elever även för Rebecca och Karolina i Jönköping.
Hur kommer vi bort från rädslan och stressen? Det är en väldigt viktig fråga att tänka till kring. Vi måste kommunicera till eleverna vad som är viktigt, att allt inte handlar om det slutgiltiga resultatet utan om vägen dit.
SvaraRaderaMycket intressant inlägg. Och glädjande att det finns så mogna och kloka tolkningar, förklaringar och resonemang runt detta. För många pedagoger är detta ett mycket svårtolkat uppdrag. De stressade tjejerna här kunde lika gärna varit min egen dotter och hennes klasskamrater och själv önskar jag, som förälder, att deras lärare i matematik på gymnasiet förstod detta. Eller att någon kunde hjälpa läraren till den förståelsen.
SvaraRaderaVad ni tänker om förälderns roll här? Hur tycker ni att jag, som är en av få (tror jag) föräldrar som faktiskt förstår detta, ska bemöta min dotters mattelärare? Hur ställer jag krav på ett sätt som så får henne att utvecklas på området utan att jag för den skull går in och tar över rektors roll? Vad ska jag fråga efter?
Intressant, viktigt och svårt. Det är aldrig enkelt att förhindra situationen som tjejerna i artikeln beskriver i ett skolsystem som i slutändan baseras på principen summativ bedömning - slutbetyget. Jag håller med om att det är allas rättighet att bli medvetna om processen och medel för att nå slutmålet, och att vi lärare ständigt måste diskutera meningen med BFL. "Nog finn det mening och mål i vår färd" MEN det är ju "vägen som är mödan värd".
SvaraRaderaIntressant inlägg där elever uttrycker oro inför det nya betygssystemet och det är såklart tråkigt att se att detta är något oroväckande och något betungande för eleverna.
SvaraRaderaDet är dock viktigt att komma ihåg att detta är något nytt och nya saker är alltid svåra att implementera. Det kommer att ta tid. I dagsläget är inte bara elever oroliga utan även lärare. Ny planering, ny bedömning och nya kunskapskrav. Detta innebär att det kommer att vara bristfälligt i många år fram tills man landat (tyvärr). Att dessa elever känner att det är omöjligt att få ett A ligger snarare hos läraren. Det nya betygssystemet kräver ett annat upplägg (vilket inte alla hunnit göra), det kräver ämnesövergripande arbeten och det kräver att man undervisar eleverna in i systemet. Många lärare har inte nått dit och kan därför inte ”hjälpa” eleverna tillräckligt. Tanken är att momenten ska kunna återkomma flera gånger i en kurs och detta är endast möjligt då man jobbar ämnesövergripande. På så sätt kommer eleverna inte att vara lika stressade över att de fått ett C då de vill ha A. Tanken är ju att man ska jobba uppåt (BFL) och hela tiden kunna utveckla sig. Problemet blir att eleverna som går i skolan nu kommer i kläm då många elever fortfarande faller offer för den summativa bedömningen.
Jag tror att framtiden kommer att visa något positivt av detta, men det kommer att ta tid.