Bedömning

I många klassrum hamnar man i ett skolspel. Det kännetecknas av att eleven söker mesta möjliga utbyte till minsta möjliga insats. Jag fastnade för det här med elevernas utveckling och varför vissa utvecklas medan andra inte gör det i samma utsträckning. Jag läste en artikel av Joanna Giota där hon manar lärare att se varje elev som en egen individ med sin syn på världen och verkligheten kring dem.  Kanske är det lätt att glömma det som lärare när man undervisar en stor grupp, eller när man försöker forma en hel klass som en enhet som skall samarbeta.

Jag var på en föreläsning i augusti månad som handlade om bedömning då talade föreläsaren om att varje elev utvecklas som bäst när de utmanas i sitt lärande. Föreläsaren menande utifrån en figur som var formad som cirklar med varsin färg, rött i mitten gult emellan och grönt ytterst.  I den gröna cirkeln kallas för den trygghetszonen där eleverna tycker att det är bekvämt att befinna sig, där krävs det inte så mycket av dem. I den Innersta cirkeln, den röda kallas för överlevnadszonen och där befinner sig eleverna när det upplever att uppgifter är för svåra och då de inte känner någon lust till lärande, i den mellersta gula zonen befinner sig eleverna när de känner lust och utmaning inför lärandet.

                                   

Detta tycker jag var intressant och en metod att arbeta med för att alla elever ska utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Att bygga undervisningen så att alla elever känner motivation och utmaning i det de gör, ser även jag som en utmaning i min undervisning. Ofta kan jag känna att de flesta av mina elever ibland hamnar i den trygga, gröna zonen, däri ligger det svåra att bygga en undervisning så att alla elever känner utmaning. Jag tror att bedömning kan vara en möjlighet och en väg för att nå större lust och att nå högre mål för eleverna.